Dans med svåra steg

Min resa med autism, epilepsi, ADHD och IF i familjen

I fjol på nyårsafton skrev jag att jag: ”Efter 8,5 månader av medicininställning, observationer, funderingar, oro och tolkande, har jag fortfarande känslan av att inte hela pusslet är lagt.  Det är min magkänsla som talar”. Knappt fyra månader senare sa  läkaren att Linus borde utredas för misstanke om autism. Jag kände mig väldigt tveksam när …

Fortsätt läsa

”Ditt barn har autism”. Ganska omtumlande information egentligen, även om vi haft en stark misstanke om detta. I min optimala värld blir man omhändertagen direkt, om inte en tid till Habiliteringen i handen så åtminstone någon form av garanti att vi inom kort får komma dit för att få mer information om den nya diagnosen, …

Fortsätt läsa

Nu är min semester  slut, på måndag är det dags för jobb igen. Jag gick faktiskt på semester med blandade känslor. Efter förra sommarsemestern kände jag mig mer utbränd än utvilad. Linus hade nyss fått diagnosen, han var överaktiv och övertrött. Hannah var rastlös. Pauserna/andningshålen var för få. Att komma tillbaka till jobbet kändes som …

Fortsätt läsa