Det gäller att ha rätt förväntningar och ställa rimliga krav på barnet utifrån aktuella funktionsnedsättningar och barnets ”kognitiva ålder”. När inga strategier fungerar, när det inte går att uppfostra bort fixeringar och de hela tiden leder till konflikter. När man insett att den kognitiva nivån är långt under hans faktiska åtta år. Då finns det egentligen bara en lösning: barnsäkra mer. Flytta bort, göm undan, ställ saker högt – helst utom synhåll. Det som syns, triggar impulser.
Lås till Hannahs rum.
Knivar – upp i ett högt skåp.
Slevar och vispar – upp i ett högt skåp.
Tejp och klister – göm undan.
Bänd till alla galgar så de sitter fast i stången.
Paketsnören och andra snören – göm undan.
Omslagspapper – göm undan.
Skaffa lås till klädkammaren.
Plastlådor (som man kan förvandla till ”badkar”) – in i klädkammaren.
Rengöringsmedel – upp i ett högt skåp.
Diskmedel – upp i högt skåp.
Vattenkanna – in i klädkammaren.
Elektronik – göm undan i skåp.
Skaffa elektroniskt lås till skåpet.
Rapsolja, olivolja och soja – upp i ett högt skåp.
Vattenflaskor – göm i högt skåp.
Tändare och tändstickor – göm undan.
Batterier – göm undan.
Och så vidare…
Vi gjorde detta i somras när det stormade som mest här och det har minskat konflikterna. En annan sak som jag gör dagligen är att hela tiden flytta bort det som jag vet triggar eller startar en impuls som jag inte vill ska starta. Visuell städning, perceptionsstäda, intryckssanera – olika namn på en mycket effektiv åtgärd!
Dans med svåra steg 