Dans med svåra steg

Vi har börjat träningen nu. Vissa saker går bättre än förväntat, andra är svåra för Linus. Vi ska bl.a. träna turtagning med Memory, men vi fick börja med att träna på att para ihop lika. Här blev jag förvånad över att jag faktiskt får honom att sitta fem minuter i stöten vid bordet och para i hop bilder (belönad med en prutkudde efter) och ganska fort gick det riktigt bra. Så nu ska vi fortsätta med turtagning och att förstå konceptet Memory.

Vi kör en lek där vi lägger fram och namnger tre föremål, ber Linus blunda, gömmer en sak och sen ska han komma ihåg vad som saknas. Linus tycker det var ganska roligt i början, men i helgen vill han inte. Jag upplever att hans arbetsminne är väldigt kort, troligtvis är det epilepsin och medicineringen som påverkar. Viktigt att träna klart, men jag är rädd att det stressar honom när han märker att det är svårt att minnas. All träning ska gå ut på att han lyckas.

Den sista leken vi tränar på är ”Kom alla mina barn” och det går inte så lysnande om ni frågar mig, men Linus har kul. En står i mitten och ropar ”Kom alla mina barn” och då svarar alla ”Som vad då?”, varpå den i mitten hittar på något t.ex. flygplan, hundar, bilar osv. Sen ska alla härma det och springa till andra sidan. Problemet är bara att Linus lätt fastnar i ett mönster/rutin som han sedan envist vill fortsätta med och just nu ska det bara vara dammsugare och ”hoppande köttbullar”… Tanken är ju att han ska kunna göra detta med kompisarna på förskolan och ja, vi har en bit kvar! ;D

Sedan tränar vi på att sätta på byxorna, så nu kan jag inte snedda den enkla vägen på morgonen när Linus säger nej och flyr fältet utan här gäller lock, uppmuntran, envishet och lite mutor. Han försöker, kämpar, ger lätt upp, blir frustrerad…så har det alltid varit. Jag minns på småbarnsavdelningen när han var drygt två år och alla barnen försökte förutom Linus som vägrade, bröt i hop eller blev jättearg. Jag har fått höra att han kanske är lite lat eller bekväm, men min magkänsla säger bestämt nej. Idag läste jag ett blogginlägg av en tjej med Asperger som satte ord på Linus svårigheter mitt i prick! Bristande automatisering – nu förstår jag honom! Jättebra beskrivet – läs här. Han är inte lat. Han tvingas vara nybörjare x500. Inget kommer gratis. Det kräver all hans fokus på varje steg, det tar energi. Guld värt för mig att verkligen förstå nu. Vi kämpar på, en vacker dag kommer det att fungera och vara rutin.

Idag skulle jag till Coop. Jag tänkte att det var ett bra tillfälle att träna, eftersom där inte är så mycket folk på förmiddagen och jag skulle inte handla så mycket. Så jag lekte med elden kan man säga: Linus fick gå själv och köra en vagn. Alltså, jag var nervös. Men det gick kanonbra (bortsett från några enstaka rusningar), så vi var båda riktigt nöjda och stolta när vi åkte hem!