Att resa med barn som har kombinationen autism, ADHD och lindrig IF är utmanande. Flera typer av resor eller utflykter skulle vi helt enkelt inte göra, eftersom utmaningarna och påfrestningen på Linus skulle bli allt för stora. Samtidigt måste livet levas och det som är möjligt, värt att testa. Är det något Linus fullkomligt älskar så är det att bada, därför är badresor det vi håller oss till just nu. Första resan förstod han nog inte att han någonsin skulle komma hem igen. Nu har han förstått ”konceptet” och han har lärt sig lite reserutiner. För en vecka sedan kom vi hem efter en fin vecka på Gran Canaria som faktiskt gått över all förväntan! Mycket vakta, lite jaga, många nej, men bara ett stort meltdown och annars mest skratt. Och jag kom hem 40 år gammal.
Flyget: Linus tycker det är roligt att flyga. Vid start, landning och turbulens jublar han som om vi åkte en berg-o-dalbana, medan den något flygrädda mamman entusiastiskt försöker spela med 😆 Samtidigt har jag varit med om många extremt tuffa situationer med Linus på flyg tidigare, så det var nervöst innan. Jag var i kontakt med flygbolaget JetTime som ordnade med anpassad placering i planet så vi satt längst bak och hade Hannah och mina föräldrar framför oss. De fixade även så Linus kunde behålla sin egen vagn ända fram till flygplansdörren – guld värt! Jag vet, Linus är 6.5 år, men vagnen är hans trygga plats i en okänd miljö. Han behöver och vill ha den. På väg hem ordnade Tui så att en orolig Linus slapp kön till incheckningen.
Flygresorna gick superbra. Linus åt t.o.m. lite av maten och roade sig sedan med sin surfplatta som vi fyllt med favoritprogrammen. När jag märkte att han började bli rastlös fick han en dos Melatonin och sov sen gott en bra stund i mitt knä. När han vaknade var det ca timmen kvar. Han var superduktig och larmade faktiskt bara efter personalen en gång (har tidigare varit en väldigt lockande att larma på den knappen).
Mat och restaurang: Linus höll en strikt smal kolhydratkost bestående av pasta, pommes, lite vitt bröd, ostbitar, gurka och bananer. Han tackade bestämt nej till andra utsvävningar och till saker som han annars älskar så som glass och vattenmelon. Restaurangbesöken gick mycket bättre än tidigare. Så många gånger vi tidigare fått avbryta och lämna då Linus blivit allt för vild och orolig. Nu fixade han att sitta med oss, tack vare fri tillgång till YouTube (och ohälsosamma mängder med ryska tramsklipp på gigantiska spindlar som attackerar skrikande barn och mammor med tveksamma skådistalanger 🙈). Jag tror han passade på – hemma har vi helt strypt tillgången till YouTube eftersom han så totalt snöat in på olämpliga filmer. Men ja, i det här läget gav det oss tid att faktiskt äta klart.
Bad: Detta är bara ren LYCKA för Linus. Han vill sällan gå upp så jag, Jocke och mina föräldrar har jobbat i skift i poolen. I vattnet är det enklare att leka tillsammans och det har blivit många goa skratt. Vi var stenhårda med att armpuffar skulle vara på vid bad och det accepterade han. Tack vare detta kunde han vara självständig i poolen. Han lärde sig klättra upp på kanten själv, blev bättre på att hoppa från kanten, kunde doppa huvudet och på sitt eget sätt ta sig fram i vattnet. Det var häftigt att se honom kämpa för att ta sig upp för kanten och tacka nej till hjälp med de efterlängtade orden ”Jag kan själv!”. Innan har tålamodet varit noll och utmaning lett till tårar och ilska.
Kvällshowen: Linus har alltid fascinerats av Tui´s kvällsshow med Bamse. Mellan resorna har han tittat på den på YouTube. Det var liksom dit han skulle: resa till poolen och showen. Som tidigare behöver han först se den några gånger innan han vågar sig upp på dansgolvet. Oavsett om han satt och gungade i takt på stolen eller dansade loss – njöt gjorde han varje kväll.
Och varje kväll avslutades showen med att några barn fick gå upp på scenen för att få sitt matdiplom av Bamse. Man kunde nämligen samla klistermärken i restuarangen för varje gång man ätit något nyttigt eller smakat något nytt. För Linus del låg ribban på att ha deltagit – utmaning nog. Brickan skulle fyllas med 15 klistermärken. Åh som han ville upp på scenen varje kväll! En mix av stark frustration och längtan, men – han kunde lägga band på sig och han förstod att han också skulle få om han fyllde sin bricka. Framsteg! Han samlade och räknade varje dag. Sista kvällen var det dags. Jag var nervös för jag vet hur lätt saker kan slå över och bli fel. Han kanske skulle vägra när det väl var dags och missa tåget? Men nej nej, med glittrande ögon gick han stolt upp och fick sitt diplom. Han stod där och tog emot applåderna. Lät inte Bamse vara dock, ville gärna fortsätta prata och kramas 😂 Jag var otroligt stolt.
Det var faktiskt inte första gången han stod på scenen. En annan kväll när favoritclownerna Coco och Charley uppträdde, stod Linus framme vid scenen. Jag och Jocke satt med hökblick längre bak. Plötsligt ser jag hur de går ner för att hämta upp ett barn på scenen och upp går Linus! Jag och Jocke tittar chockade på varandra. Hur skulle detta gå?! Skulle han medverka? Eller skulle han ta chansen och koppla om sladdarna till högtalarna? Gissar att han gav ett något förvirrat intryck och några instruktioner följde han inte, men han lät dem klä ut honom till superhjälte. Tänk om de visste att de faktiskt fått upp en riktig superhjälte på scenen ❤️ Väl av scenen var Linus jättestolt och glad.
Födelsedagen: Jag fyllde 40 första dagen. Det är lustigt, Linus sjunger ofta ”Ja må hon leva för mig” för mig och låtsas (tror?) att jag fyller år. Men den här dagen, då jag faktiskt gjorde det, njae – ingen större hit enligt Linus. Antar att det annorlunda/avvikande stressar. Visst tyckte han om att få hjälpa mig öppna paket på morgonen, men när mina föräldrar senare kom med lite mousserande och presenter, blev det för mycket för honom. Hannah fick promenera runt med honom i vagnen så vi kunde skåla och fira några minuter. Linus var nog bara glad att komma ifrån den för honom stressande situationen. Restaurangen var sen schysst och bokade ett utebord så avskiljt som möjligt till oss. De bjöd på skumpa och vi lyckades sitta i över en timme tack vare bordet och spindelinvasioner på YouTube. Det blev en fin födelsedag!
Visst är resor utmanande för honom på många olika sätt, men han lär sig och utvecklas samtidigt av dem. Väl i poolen eller på showen får han roliga upplevelser och fina minnen. Vi gör något härligt tillsammans som familj och det känns otroligt viktigt. Genom att vara öppen, berätta om Linus diagnoser och be om de anpassningar som underlättar för honom, får Linus bästa möjligheterna att klara och uppskatta resan. Men som vanligt, borta bra – hemma definitivt utan tvekan bäst!
Tidigare resor med Linus:
Lanzarote 2015
Turkiet 2015
Gran Canaria 2016
Lanzarote 2017
Om att flyga med barn som har autism
(Mer vardag på Instagram: dans_med_svara_steg)
Dans med svåra steg 