Dans med svåra steg

Idag lämnade jag och Anna Lund in vår nationella namninsamling Skolskjutsuppropet – för barnen i särskolans rätt till skolskjuts även till/från fritids! Vi skickade den till utbildningsminister Anna Ekström och statsminister (!) Magdalena Andersson. Så här skrev vi:

Hej,
Vi vill att skollagen ändras eller att det tas fram nationella riktlinjer som säger att kommunerna är skyldiga att erbjuda barnen i grundsärskolan skolskjuts även till och från fritids – för barnens bästa och som avlastning för redan hårt pressade föräldrar.

Skollagen säger i kapitel 11 31§ att kommunen är skyldig att erbjuda skolskjuts till grundsärskolan, men i kapitlet om fritids ställs inte det kravet. Alltså har kommunen inte den skyldigheten vilket gör att en majoritet av Sveriges kommuner väljer att inte erbjuda skolskjuts till fritids på studie- och lovdagar. Det finns även många kommuner som inte erbjuder skolskjuts hem från skoldagen om eleven vistas på fritids efter skolan. Samtidigt finns det kommuner som valt att sätta barnens och familjernas bästa framför miniminivån i skollagen och erbjuder barnen skolskjuts till/från fritids alla dagar, oavsett om det är skol- eller lovdag.

Fritids ska enligt skollagen stimulera elevernas utveckling, fördjupa deras kunskaper, ge en meningsfull fritid och social gemenskap. Fritids fyller en extra viktig funktion för barnen inom grundsärskolan då dessa barn behöver mer tid, stöd och anpassningar för att möjliggöra utveckling och lärande. Med nuvarande reglering av skolskjuts i Skollagen får inte alla barn i Sverige en likvärdig utbildning och ges inte samma möjlighet till utveckling.

Varför borde barnen i grundsärskolan få skolskjuts även till/från fritids?
• Skolan/fritids ligger ofta långt ifrån hemmet. Föräldrarna har inte möjlighet att välja en skola i hemmets närområde. Det blir ofta långa dagliga körningar när skolskjutsen inte kör vilket påverkar möjligheten att arbeta. I geografiskt stora kommuner kan det handla om flera mil till ett anpassat fritidshem.

• De här barnen, oavsett ålder, kan inte gå eller åka självständigt till skolan/fritids.

• De här barnen, oavsett ålder, kan ofta inte vara ensamma hemma, hos mor- eller farföräldrar eller hos en kompis. Föräldrarna kan inte arbeta hemifrån med barnet hemma eftersom barnet behöver konstant tillsyn och omvårdnad. Föräldrar till barn i grundsärskolan är helt beroende av fritids för att kunna arbeta.

• Föräldrar till barn i grundsärskolan behöver alltså fritids för att kunna arbeta under hela skoltiden. Fem veckors semester räcker inte för att täcka in ett långt sommarlov, höst- jul- sport- och påsklov samt övriga lov- och studiedagar.

• I kommuner som inte erbjuder skolskjuts på skoldagar om barnet är på fritids efteråt, kan föräldrar utan körkort, egen bil eller som inte klarar de ökade bensinkostnaderna tvingas att gå ner minst 25 % i arbetstid.

Är färdtjänst ett bra alternativ till och från fritids?
Alternativet kommunerna hänvisar till är färdtjänst men färdtjänstlagen och förutsättningarna för färdtjänstresorna är inte alls är anpassade efter barn med funktionsnedsättningar, vilket ger otrygga och osäkra resor för barnet. Bildörren får till exempel aldrig låsas, barnen kan samåka med vuxna med psykisk ohälsa och barnet kan lämnas ensamt i olåst bil medan chauffören hjälper en medpassagerare till dörren. Det finns en grupp barn inom grundsärskolan som inte beviljas färdtjänst utan ledsagare då det anses vara för riskfyllt – i den gruppen finns båda våra barn. Färdtjänst är alltså inte ett bra alternativ. Dessutom finns det kommuner utan högkostnadsskydd för färdtjänst, vilket resulterar i mycket höga kostnader för familjen under loven.

Detta måste regleras nationellt!
När den här problematiken lyfts med kommunerna ges svaret ”Vi är inte skyldiga att erbjuda skolskjuts till och från fritids enligt skollagen”. Kommunens budget prioriteras framför grundsärskolebarnens bästa. När vi i våras påtalade behovet för dig Anna Ekström fick vi svaret ”Även om det inte finns en bestämmelse i skollagen om att en skola är skyldig att erbjuda skjuts för elever till och från fritidshemmet så finns det inget som förhindrar en skola att erbjuda detta. Det är hemkommunen som beslutar i denna fråga.” Om regeringen verkligen vill ta ansvar och säkra trygga resor och en likvärdig utbildning för de här barnen, måste det regleras nationellt. Det går inte att gömma sig bakom kommunernas eventuella ”good will”.

Så, regeringen hänvisar till kommunernas frivilliga ansvar. Kommunerna hänvisar till att regeringen inte ställer det kravet. I mitten sitter barnen i särskolan och deras ofta redan väldigt trötta föräldrar. Därför startade vi en nationell namninsamling som vi härmed vill överlämna med 2382 namnunderskrifter.

Barnkonventionen är numera lag i Sverige. Barnkonventionens artikel tre säger att ”barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn”. Så, Anna Ekström och regeringen – vad är de här barnens bästa? Att få åka till fritids med sin vanliga skoltaxi och känd chaufför med bevarad kontinuitet och säkerhet? Eller att (om det ens blir beviljat) åka färdtjänst med ny chaufför varje dag, olåst dörr, eventuellt samåkning med vuxna som har psykiska ohälsa och vid behov lämnas ensam en stund i olåst bil? Eller anser ni att föräldrarna ska gå ner i arbetstid? Vi är många utmattade föräldrar som nu håller andan och väntar på ert svar.

Vänliga hälsningar

Monica Bergenek, Malmö
Mamma till en pojke med autism, ADHD, epilepsi och intellektuell funktionsnedsättning

Anna Lund, Hemse, Gotland
Mamma till en pojke med flerfunktionshinder och svår intellektuell funktionsnedsättning

Följ vår vardag via Instagram:
Monica via kontot @marionettmamman
Anna via kontot @elmervilgot_365