Att leva som så kallat ”skuggsyskon” till ett barn med omfattande funktionsnedsättningar är inte lätt. Ofta måste barnet med diagnosers behov gå först. Syskonet får betydligt mindre tid och tillgänglighet till sina föräldrar. Har barnet neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är det dessutom vanligt att hemmiljön präglas av hög ljudvolym och otaliga utbrott. Vissa syskon blir slagna, andra får bevittna hur föräldrarna blir slagna. Syskonet får tidigt lära sig att undvika triggers, ligga steget före, avleda och lugna.
Dessa syskon behöver paus! De behöver återhämtning precis som föräldrarna, de behöver tillgång och tid med sina föräldrar och de bör ha samma rätt till hemmet som barnet med diagnoser. Barnkonventionens artikel 3 (barnets bästa) och artikel 6 (barnets rätt till liv och utveckling) måste rimligtvis även gälla dem. Syskonet är också ett barn vars barndom pågår här och nu. Ett barn som borde ha samma rättigheter i enlighet med Barnkonventionen som syskonet med diagnos. Jag skrev härom veckan om Malmö stads svek mot Hannah. Sedan dess har jag fått ta del av många liknande berättelser och försökt förstå hur det kan bli så här.
Idag när föräldrar söker stödinsatser såsom korttidsboende är det flera lagar som biståndshandläggaren ska ta hänsyn till, exempelvis:
-Lag 2018:1197 om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter
-Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS-lagen)
-Föräldrabalken om föräldraansvar
Då Lag 2018:1197 är allmän lag medan LSS-lagen är en speciallag, står tydligen LSS-lagen över lagen om barnets rättigheter. I vårt beslut står en hänvisning till just detta och att ”Bedömning av rätt till sökt insats sker därför i första hand utifrån speciallagen LSS”. Jag gissar att detta kan vara orsaken till att syskonets perspektiv försummas vid så många LSS-bedömningar vilket genererar avslag. Om biståndshandläggaren främst ska ta hänsyn till LSS-lagen så kan inte syskonets perspektiv prioriteras lika högt eftersom syskonet inte faller under den lagen. Alltså blir syskonets perspektiv inte lika prioriterat. Eller? Jag försöker greppa det här.
Alla kommuner får dessutom göra sina egna riktlinjer utifrån gällande lag. Detta gör att anhörig- och syskonperspektivet vägs in mer i vissa kommuner och mindre hos andra. Vissa kommuner låter Barnkonventionen vara en avgörande del i beslut medan andra tycker att Barnkonventionen ska ”prägla” besluten.
Behövs det en ny förtydligande § i LSS-lagen som säger att eventuella syskons hemsituation, mående och behov ska väga tungt vid bedömningen? Att syskonets ”bästa” i enlighet med barnkonventionen ska väga lika tungt som barnet med diagnosers bästa. Är det vad som behövs för att kommunerna ska se och ta hänsyn till syskonets situation? Dessa fantastiska tappra syskon ❤ Snälla Sverige, förtydliga lagen så att alla barns rättigheter väger lika tungt!
Finns på Instagram under namnet Marionettmamman.
Min bok Marionettmamman finns hos alla nätbokhandlare och i förlagets bokshop. Jag säljer just nu även själv, mejla marionettmamman@gmail.com vid intresse (215kr inkl. porto).
Dans med svåra steg 