Det är en rejäl utmaning att motivera ett barn som Linus, med autism, ADHD och en intellektuell funktionsnedsättning, att testa en ny färdighet eller svara på lärande frågor. Han är så fullständigt styrd av sina impulser och intressen. Han vill sällan göra något på mitt initiativ, det ska komma från honom. Blir det sedan det minsta för svårt, tappar han fokus och viljan att fortsätta direkt. Det gäller det att lägga ribban lagom högt, hjälpa så pass mycket att det går bra och sedan överösa honom med beröm. Ett barn som lyckas, vill oftast prova igen.
När jag ställer en fråga till Linus ger jag honom en kort stund men så fort jag märker att han tvekar, pekar jag på rätt svar så han kan svara rätt. Han reflekterar inte över hjälpen utan blir glad för sitt rätta svar. Träning av vardagsfärdigheter lämnar jag oftast med varm hand över till skolan. I skolan är han mycket mer följsam och pedagogerna så bra med honom. Det är underbart att t ex se honom på restaurang med klasskompisarna eller laga mellanmål på hemkunskapen!
Hemma blir det däremot för ofta kaos eftersom Linus underbara entusiasm lätt slår över samtidigt som hans impulsivitet gör honom till en bläckfisk i köket. Jag orkar helt enkelt sällan baka eller ha med honom i matlagningen. Det är dessutom inte ovanligt att han tappar fokus och börjar med något helt annat efter bara några enstaka minuter. Men den här helgen har något stort hänt!
Linus uttryckte igår att han ville hjälpa till att laga mat. Precis som jag väljer mina fighter med stor omsorg, väljer jag dagar att utmana honom med omsorg. Det är ingen som helst idé när han är speedad och stimmig, han klarar helt enkelt inte att lägga band på sina impulser då och det blir bara konflikter, kaos och/eller ett misslyckande. Men igår kände jag att det var en bra dag och då är det viktigt att se möjligheten att testa och låta honom vara med.
Det gick BRA! Linus ville laga något med broccoli så vi gjorde spaghetti med qournfärssås med broccoli i. Han fick göra så mycket det bara gick själv. Han grovhackade lök och broccoli (jag med hjärtat i halsgropen några gånger), han fyllde grytan med vatten, hällde i tomatsås och creme fraiche, rörde och kryddade! Allt han gör, maxar han – det vet jag. Han kan inte låta bli. Det går inte att säga ”Häll bara i lite tomatsås”, han kommer hälla allt med sån kraft att det stänker osv. Det gäller helt enkelt att inte ge honom något i handen som inte kan vändas upp och ner 😉 Jag ger honom inte rapsoljeflaskan, utan ett litet glas med lagom mängd i osv. Visst, bäckfiskarmarna var i farten ibland så det slank ner en slatt cola och nått lökskal och pastan yrde men han stannade i aktiviteten, det gick bra och vi hade roligt. Tror inte vi någonsin lagat en hel rätt så här innan. Helt fantastiskt!
Nu är Linus några timmar på kortis och jag laddar om. I veckan fick jag napp från två förlag som ville ge ut min bok Marionettmamman, men med upplägg där jag skulle stå för en majoritet av kostnaden. Det kändes väldigt roligt, men blev för dyrt så jag har bestämt mig för egenutgivning istället. Det kommer bli bra! Det är så roligt att ha ett projekt att fundera över och idéerna studsar konstant runt i mitt huvud. Jag har mitt grovmanus klart, men ska köpa in korrekturläsning och arbeta lite till med det. Snart så…fortsättning följer!
Dans med svåra steg 