I november blev jag kontaktad av två sjuksköterskor som läste sin specialistutbildning till distriktssköterskor på Karolinska Institutet. De skulle skriva sin magisteruppsats och ville skriva om mammors anpassningar till barn med autism och/eller ADHD samt hur mammorna återhämtade sig. Ett syfte var att öka distriktssköterskornas förståelse för den här föräldragruppen och på så vis kunna ge dem ett bra stöd. Istället för intervjuer skulle de använda bloggtexter – spännande upplägg. Roligt att det jag skrivit kunde användas på det här sättet också.
Nu är uppsatsen klar – läs den!
Den heter ”Beskrivning av sex mammors anpassningar till barn med AST och/ellerADHD samt hur mammorna återhämtar sig, utifrån deras egen beskrivning i bloggar”
Länk till uppsatsen: Ivarsson-Mattsson-1
Författare: Lisa Mattsson och Anna Ivarsson
Jag känner verkligen igen mig när jag läser den. Ständiga anpassningar – alltid varje dag. Av omgivning, aktiviteter, rutiner, mat, kommunikation, bemötande osv. Planering, ändrade planer, förberedelser, att välja bort aktiviteter och en stor påverkan på det egna sociala livet. Alltid full kontroll, ligga steget före och effektivt läsa av omgivningen, förutspå fallgroparna och förebygga/avleda. Det här sista är t.o.m. Hannah numera grym på!
Men det är även anpassningar man gör med sig själv som att ändra förväntningar, lågaffektivt bemötande och att inför barnet kontrollera sina egna känslor även i kaos och kraschar. I uppsatsen nämns även den oro som är ständigt närvarande i livet.
I resultatdiskussionen konstaterar författarna att vi trots alla anpassningar, ändå ställs inför oförutsägbara situationer. Jag tänker, om ni bara visste hur ofta!
Uppsatsen handlar också om strategier för att orka. Tror vi alla var överens om att det är viktigt att faktiskt ge sig själv lite egentid ibland och hur viktigt det är att vara ”energismart”, vilket innebär att inte lägga energi på oviktiga saker och välja sina strider med omsorg. Jobbet kan vara en paus från rollen som mamma med extra allt och på så vis ge energi. Sedan lär man sig att tanka om på kort tid, verkligen njuta av de fina stunderna maximalt och glädjas åt ”det lilla” (även om inget framsteg är litet i den här världen).
Ett av citaten från min blogg i uppsatsen var ”Säkerhetsföreskrifterna på flyget kan praktiseras även för npf-föräldrar: Sätt på syrgasen på dig själv först, så att du sen kan hjälpa andra mycket bättre”. Det är precis vad jag ska göra i helgen. Ett dygn på spa. Jag ska varva ner, bada, slappna av, prata klart meningar, skratta, sova ostört och äta gott. Det ska bli underbart.
Tack Lisa och Anna för att ni ville sätta fokus på ett annorlunda föräldraskap i syfte att öka förståelsen och stödet från sjukvården!
På Instagram: dans_med_svara_steg
Dans med svåra steg 