Vi är nu inne på andra semesterveckan. Första dagarna var stimmiga för Linus, säkert beroende på övergången till ledighet. Nu har han landat mer, men frågar fortfarande nästan dagligen om vi ska vara hemma eller gå till förskolan. Tänk så orolig tillvaron måste vara utan tidsuppfattning och utan att kunna förstå innebörden i orden ledighet, semester och sluta på förskolan. Tänk att bara vara här och nu, utan att veta vad som händer om en minut eller en dag.
Ett annat ord som är svårt att greppa för Linus är att känna någon. När känner man någon och vad kan man säga till personer man inte känner så bra eller till en främling? Just nu är det omöjligt att förklara. Linus kan inte tänka så abstrakt än. Han pratar med alla. På stranden går han fram och ber om att ”få låna en kaka” för att han råkade se paketet. Det går inte att stoppa. För att inte tala om när han fick se en stor uppblåst Flamingo-badring på stranden härom dagen (har ju en stark passion för uppblåsta saker). Han jagade pappan och barnet i vattnet i säkert en kvart. Ville så gärna ha den. När han och Hannah senare grävde i vattenbrynet smiter plötsligt Linus, springer bort till den familjen och kastar sig över Flamingon. Dagen efter inhandlades en badanka, som visade sig vara gigantisk, haha! A dream come true 😀
Andra ord som uppenbarligen inte greppas än är simma, drunkna och dö. När vi badar går han med bestämda steg rakt ut och vill inte stanna. Till slut är vattnet vid hakan men han vill fortsätta. Nästan alla bad börjar med stridigheter kring detta. Jag förklarar att han inte bottnar, inte kan simma och kan drunkna – ord som rinner av likt vattnet omkring oss. Men när man väl får in honom på bus och lek i vattnet har vi så otroligt kul! Aldrig är Linus så lycklig som i vattnet. Vi har hunnit med flera långa bad redan.
Hemma tvingades vi ta bort trappgrindarna när Linus började försöka klättra över grinden på ovanvåningen ner mot trappan. Hittills har det gått bra och jag tror Linus njuter av friheten och känslan av att vara stor. Vi måste tänka på att alltid låsa de andra dörrarna där uppe bara. Han smiter mer än gärna in på Hannahs rum vilket INTE är populärt.
Tyvärr (för mina nerver) klättras det på fler håll. Han har flera gånger klättrat ut genom vardagsrumsfönstret och i trädgården gillar han att klättra på staketet mot grannen som är 1,75 meter högt. En dag när jag plockade disk i köket kom han med en leksak som jag inte kände igen och sa att han tagit den hos grannen… Flera gånger har jag haffat honom nära toppen av staketet. Vi har nästan alltid koll men man behöver ju också gå på toaletten, fixa i köket osv. Måste nog kontakta hyresvärden och få fönsterlås även där.
Ytterligare en sak han lärt sig på semestern är att låsa upp ytterdörren och han testar då och då att smita ut till gungan på gården – även innan han klätt sig för dagen… Får nog sätta ett litet larm på ytterdörren så vi hör ett pip när den öppnas.
Två gånger på semestern har det hänt att vi för en mycket kort stund tappat bort honom. När vi besökte Big Five Festival tittade Jocke bort typ fem sekunder och vips var han väck. Jag hittade honom snabbt bakom en spelautomat meckandes med sladdarna. Den andra gången lät jag honom gå bakom mig när vi skulle gå till en toalett vid Mossbystarndskiosken, något jag aldrig brukar göra. Vänder mig om efter några sekunder och Linus är borta. Frågar kioskkön om de sett en liten kille och det hade de. Linus hade gått fram till luckan, klättrat upp på en pall, lutade sig långt in i kiosken och ville ha klubba… Usch så rädd jag är att han en dag lyckas smita och komma bort eller skada sig!
Igår åkte vi hela familjen till danska nöjesparken Bakken. En utmaning men värt det eftersom båda barnen fullkomligt älskar karuseller och det är fint att göra något tillsammans. Det första vi ser är försäljning av heliumballonger och Linus ville inget annat än att ha en. Jag kan tänka att många tycker att det ”bara” är att sätta gränser och visa vem som bestämmer, men det är inte så enkelt med barn som har autism. Styrkan i hans fixeringar är så stark och slår ut allt annat. Vi försökte med ”Först karuseller – Sen ballong” (ett upplägg som fungerar ibland) men icke. Jocke konstaterade att om vi ville ha en bra dag tillsammans var det nog bara att köpa den där ballongen först – få det ur världen. Vi knöt den på vagnen och sen var Linus lugn.
Klossvak, Linus i vagn eller i handen och ögonen på honom hela tiden var det som gällde. Han slet sig loss och rusade iväg några gånger (eller knäppte själv upp bältet och försökte springa iväg). Vad som kan vara farligt förstår han inte. Farligt – ännu ett abstrakt svårt ord. Det var intensivt, men så roligt!! Linus åkte barnkaruseller varvat med stora bergodalbanan och motsvarigheten till Flumride. Som vi skrattat – helt klart värt det! Hemresan var kaos men sånt får man försöka glömma och bara spara de fina minnena.
Det är lite av en känslomässig bergodalbana varje dag. Utan längre pauser (jobbet) kommer stunderna med jämna mellanrum då tålamodet är slut och frustrationen svämmar över, så är det bara. Då kan det vara en mindre sak som gör mig jättearg – allt tidigare ligger liksom redan i bagaget. Sen får jag lätt dåligt samvete för att jag blivit arg på världens gladaste lille charmör, som ju inte kan hjälpa att han gör som han gör. Men hur underbar han än är, gör han mycket som tänjer tålamodet till bristningsgränsen. Det kan också vara så frustrerande att det inte går att nå fram med förklaringar om varför man inte ska göra si eller så. Det känns som man bara släcker eldar, men man vill ju förhindra att de tänds.
Samtidigt är det många underbara stunder som jag försöker fånga och verkligen njuta av. Solen bara skiner hittills och det gör allt så mycket enklare med bad på dagen och middag ute på kvällen då lugnet lagt sig. Det är skönt att hjulet som snurrar i 190 i terminerna med alla besök och allt fix/samordning, nu snurrar långsammare. Tre veckor kvar innan Linus börjar skolan. Tre veckor kvar att ladda om och ta sats mot en ny termin. Jag älskar sommaren, men tycker alltid om hösten när den väl kommer också!
Följ mer vardag på Instagram: dans_med_svara_steg
Dans med svåra steg 