För två veckor sedan fyllde Linus 6 år! I år har vi medvetet delat upp firandet för att underlätta för honom – större sällskap (än typ bara familjen) är svårhanterbart för honom och han reagerar med att bli uppvarvad. Så på födelsedagen kom mormor och morfar, igår kom en kompis till mig med familj och nästa helg åker vi hem till min bror för lite utomhus häng och firande. Men hur skulle vi göra med barnkalas – den största utmaningen av alla?
Linus gillar ju kalas så jag ville fixa ett, men hur har man kalas för någon som inte kan leka? Han förstår inte hur lekar ska gå till och vad de går ut på, så att stressa honom med sånt kändes bara dumt. Det kändes som att det skulle bli för stimmigt för honom med ett vanligt inomhuskalas hemma. Vi har en festlokal på gatan men där blir det väldigt mycket fokus på meck med elkontakter 🙂 Lekland hade vi förra året och det älskar han, men han har väldigt svårt för att stanna i kalasrummet (sist satt han inte alls med vid bordet) och leker gör han sen mest ensam. Nej med de förutsättningarna kändes inte lekland värt pengarna. Så kom jag på det självklart bästa för Linus – utomhus!
Vi intog helt enkelt ett vindskjul som en ute-förskola har i fina Pildammsparken. Vi drog dit ballonger, tårta, festisar, kaffe till föräldrarna (som jag bad stanna eftersom vi inte känner att vårt fokus räcker till mer än Linus) och en liten bluetoth-högtalare. Jag var faktiskt nervös innan. Ville så gärna att det skulle bli roligt för Linus, ja för alla så klart, och det finns liksom alltid en oro över att det ska bli för mycket för honom så han kraschar mentalt eller blir för speedad.
Jag drillade honom innan om att folk blir glada om man säger ”välkommen” när de kommer, så det sa han entusiastiskt till åtminstone de två första. Sen befann han sig i paketextas ;D De åt tårta i vindskyddet, dansade lite och lekte fritt i parken – Linus ofta med sin älskade högtalare med sig. Hannah agerade lekledare med de som ville.
Här kunde vi avrundat lite lugnt och smidigt, men icke – här begick jag mitt enda misstag. Tänkte att det hade varit lite kul om Hannah drog på sig spiderman-dräkten och att jag kunde låtsas att Spiderman tagit allt godis. Så kunde vi tillsammans ha en spännande jakt på Spiderman i skogen och sedan kunde hon dela ut godiset. Missade några viktiga detaljer bara….:
- Sockerspeedade barn går ingen stillsam jakt efter Spiderman – de rusar! Snabbt och långt bort.
- Födelsedagsbarnet har problem med motorik, balans och koordination – kan alltså inte rusa med.
- Punkt 1+2 gör alltså att huvudpersonen missar fångandet av Spiderman.
I ca 15 sekunder gick det bra, sen såg någon Spiderman, alla stack, Linus försökte hänga på, stupade framlänges nästan direkt och grät. Ett barn fick tag på godiset och langade det till mig. Förvånad stod jag där med en stressad Linus och såg hur Spiderman sprang långt bort som en skrämd kanin med alla barnen efter sig. Nån skulle så klart försöka få av masken och råkade peta Hannah i ögat och vips hade jag ett ledset barn till. Nä den idén går inte till historien som min bästa, haha! Men om vi glömmer avslutningen är jag nöjd. Utomhuskalas var perfekt!
Dans med svåra steg 