Dans med svåra steg

Ibland tänker jag att min blogg är för negativ, men jag har ju valt att framför allt skriva om livet och mina tankar kring Linus epilepsi och ja, just nu är det ju lite kämpigt. Men ni ska veta att livet förutom denna delen är härligt! Jag tycker att jag och Jocke är starka i detta tillsammans. Det är skratt och mys med barnen varje dag. Blandat med den vanliga dosen av stress, tjat och tårar så klart – precis så som det ska vara med småbarnsliv ;D

Jag kanske framstår som en väldigt orolig mamma. Och på insidan är det ju så just nu. Men för mig är det väldigt viktigt att jag utåt mot Linus är precis som vanligt och det tycker jag att jag lyckas med. När han har anfall sitter jag ofta och småpratar glatt om vad vi ska göra sedan eller på begäran diskuterar det han fastnat i med tanken. Jag vill inte att han ska känna att det händer något jobbigt eller avvikande – om han nu inte själv redan känner det. Ibland skriker Hannah ”Han rycker!” men sånt försöker jag snabbt tysta. Jag vill inte föra över mina känslor på honom. Han ska känna sig frisk och ”som vanligt” så långt det bara är möjligt. Han ska allt mer hitta sig själv och jag vill ju inte att han identifiera sig med en sjukdom.

Det är viktigt att se och möta Linus för den han är! Epilepsin är bara något han har i sin ryggsäck.

När vi sedan besöker sjukvården, pratar jag glatt om det och försöker få det att framstå som något spännande vi ska göra tillsammans.  Hittills har det fungerat. Linus har (peppar peppar!) aldrig varit ledsen vid läkarbesöken, inte ens när de sticker honom.

Barn är experter på att läsa av sina föräldrars känslor genom att tolka ansiktsuttryck och tonläge. Här kan det ibland gälla att utveckla skådespelartalangen! 

För övrigt känns det bra att allt mer komma in i jobbet igen, även om jag ganska ofta får putta undan tankarna kring Linus. På mitt arbetsrum står nu de två teerna som jag köpte till förmån för epilepsiforskningen genom Hjärnfonden. För att inte helt fastna i kaffeträsket, har jag börjat byta ut eftermiddagskaffet mot te. Idag blev det Elmers saffranspannkaka. Gott te som gör gott!