Dans med svåra steg

Min resa med autism, epilepsi, ADHD och IF i familjen

Även om inte MII startat (Mångsidiga Intensiva Insatser), så har vi ”tjuvstartat” kan man säga. Vi har träffat specialpedagog för att börja introducera bildstöd och veckoschema. Vi var skeptiska först, vad skulle vi ha bilder till när Linus förstår vad vi säger? Men sedan förstod vi att han behöver se vad som ska hända pga. …

Fortsätt läsa

I höstas såg jag en tavla som verkligen fångade mig, för den symboliserade så bra hur jag känner mig. Det är konstnären Monica Lindhé som gjort den. Tavlan föreställer den stabila Öresundsbron i ett lugnt fint vatten. På bron går en gigantisk elefant. Så felplacerad och alldeles för stor och tung. Helt plötsligt känns inte …

Fortsätt läsa

Vi är inne i en lite lugnare period* (peppar peppar!!). Det finns som vanligt alltid många tänkbara anledningar till de speedade svårare perioderna – önskar jag visste. Vi höjde hans Frisium i samma veva som det startade i december. Den medicinen som läkaren sa kunde vara dämpande/lugnande. Förra veckan fick vi träffa hans  neurolog på …

Fortsätt läsa

Året 2016 har rivstartat lite väl mycket för min smak. Lördagen den 2 januari står jag och borstar när jag hör en smäll från övervåningen. Nästa stund kommer Jocke in med Linus i famnen, blodig i munnen. Tredje gången han slår tänderna 😦 Framtänderna hade inte ens hunnit fastna helt efter senaste olyckan. Jag verkligen …

Fortsätt läsa

Linus är just nu anfallsfri sedan ca två veckor och han somnar lätt på kvällen med hjälp av Melatonin. Jag borde vara så glad för detta (och det är jag så klart), men känslorna grusas rejält av annat som är så svårt och stressande.  Vissa dagar/stunder fixar jag det kanonbra och känner mig som ”Super-mum”, …

Fortsätt läsa

Från det att läkaren initierade utredningen tills vi fick diagnosen autism gick det fem månader. Extremt snabbt, vilken tur vi haft, tycker alla andra stackars föräldrar som tvingas vänta betydligt längre. När jag lämnade BUP den där dagen i mitten av september efter att Linus fått diagnos ville jag bara en sak: hänga på låset …

Fortsätt läsa

I måndags var vi på BUP för utvecklingsbedömning. Det började fantastiskt. Linus fick se fyra bilder åt gången och fick instruktioner som ”peka på katten” och satte varenda en! Ibland t.o.m. förvånade han mig. Men snart höjdes ribban och orden/begreppen blev lite svårare och där försvann fokus och vilja till medverkan. Kraven blev för stora. …

Fortsätt läsa