”Tack Liseberg för att ni ligger i framkant och underlättar för familjer med barn som har dolda funktionsnedsättningar att besöka en nöjespark och på så vis ger de här barnen möjlighet till häftiga upplevelser, skratt och en fantastisk dag!” Så avslutar jag kapitlet ”Resa och semestra” i min bok Marionettmamman. Ni som köpt den – ta en svart tuschpenna och kryssa över sida 151.
För Liseberg har tydligen bestämt att de ska TA BORT anpassningen att barn med t.ex. autism och/eller intellektuell funktionsnedsättning kan slippa köa och gå på attraktionerna via utgången. Det gör mig så ledsen och fruktansvärt arg över att okunskapen om dolda funktionsnedsättningar uppenbarligen fortfarande är så utbredd. Skamligt. Sorgligt.
Linus har autism, ADHD, intellektuell funktionsnedsättning och epilepsi. Som han kämpar – med allt, varje dag. Att en gång om året ge honom en riktigt rolig upplevelse har varit fantastiskt. Lätt är det definitivt inte men tack vare möjligheten att slippa köa har det gått. Varför tar man bort detta stöd? Har föräldrar med väluppfostrade normalstörda barn klagat och tyckt att det varit orättvist?
Jag mejlade Liseberg. De svarar så här:
”I och med det lägre besöksantalet med en kapacitet på 12 000 gäster per dag samt vårt Virtuella kösystem är det vår förhoppning och önskan att detta ska underlätta för våra gäster med svårigheter att stå i långa köer. Vi hoppas att detta kommer fungera på ett bra sätt men har förståelse över att det kan kännas som en drastisk förändring om man tidigare fått gå före i den fysiska kön.”
Många barn med autism och/eller intellektuell funktionsnedsättning kan inte vänta – oavsett om kön är fysisk eller virtuell. De klarar det lika mycket som en blind kan se. De kan inte efter att ha stått i virtuell kö bege sig in i en folkmassa för att gå på attraktionen. De klarar det lika mycket som en döv kan höra. Vi föräldrar har noll möjligheter att hålla på att rodda virtuella köer i en app och ha koll på och ta hand om Linus samtidigt. Och, väntan är väntan – oavsett var den sker i en uppställd kö eller nån annanstans. Varje sekunds tomrum fylls av aktivitet och känslor som är svår att hantera för såväl barnet som föräldrarna. Bara att försöka ta sig mellan attraktionerna och passa de här virtuella kötiderna med ett barn med Linus diagnoser….Det. Går. Inte. Jag hade kunnat skriva och förklara så mycket kring det här,om varför det inte går, men jag orkar inte. Kan bara ännu en gång konstatera att okunskapen och oförståelsen för de här barnens funktionsnedsättningar är omfattande i vårt samhälle.
Linus älskar karuseller. Nu blir det inte mer Liseberg. Vi skulle aldrig kunna åka till ett nöjesfält där Linus ska vänta – oavsett om det är fysisk kö eller virtuellt. Måtte inte fler följa efter. Mitt inlägg om detta på Instagram (Marionettmamman) fylls med ledsna, arga och besvikna föräldrar som konstaterar samma sak – Liseberg har stängt dörren för oss.
Det Liseberg har beslutat sig för att göra är det samma som att säga att personer i rullstol är välkomna men ni får ingen ramp upp till attraktionerna. Sjukt sorgligt och ett gigantiskt steg tillbaka. Gör om, gör rätt. Och tills dess, bojkotta Liseberg.
Tillägg: Liseberg har nu efter kraftiga reaktioner tillfälligt dragit tillbaka beslutet. Vecka 17 har de möte med olika förbund – sen nytt beslut.
Namninsamling – Mitt skifte – skriv på!
Dans med svåra steg 