2020 blev Barnkonventionen lag i Sverige. Den ska stärka barns rättigheter. Artikel 3 säger att alla åtgärder som rör barn inklusive beslut från välfärdsinstitutioner och domstolar, ska i första hand beakta ”barnets bästa”. Men hur används detta av svenska myndigheter och kommuner? Ökar den möjligheten till insatser eller används den som argument för avslag?
Detta är något jag idag funderar över efter att ha läst kommuniceringen där Linus återigen föreslås nekad ensamåkning i färdtjänst trots intyg från vårdprofessionen som styrker behovet. Därmed kommer Linus fortsatt inte kunna åka färdtjänst eftersom Serviceförvaltningen istället för att bevilja ensamåkning kräver ledsagare – vilket inte går att uppfylla. Moment 22. Att det inte finns någon och inte heller beviljas någon är inte Serviceförvaltningens problem eller ansvar.
Serviceförvaltningen skriver att man inför detta föreslagna beslut beaktat barnets bästa med hänvisning till inte mindre än SEX olika artiklar i Barnkonventionen! Nummer 2, 3, 6, 12, 23 och 27. Flott! Då måste det vara ett riktigt och bra beslut med så mycket stöd av Barnkonventionen.
Artikel 2 säger att alla barn ska tillförsäkras sina rättigheter utan åtskillnad av något slag, till exempel pga. funktionsnedsättning.
Artikel 3 säger att ”barnets bästa” ska beaktas vid alla beslut som berör barn.
Artikel 6 trycker på varje barns inneboende rätt till livet mm.
Artikel 12 säger bl.a. att man ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Eftersom inte ens jag blev kontaktad under ”utredningen” kan man väl knappast hänvisa till denna…
Artikel 23 säger bl.a. att ett barn med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar tilltron till den egna förmågan och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället. Hur man väljer att lyfta denna och sedan förslå avslag är över mitt förstånd faktiskt!
Artikel 27 trycker på varje barns rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling.
Samma sak hände i höstas. Idag har vi våra fyra dygns korttidsvistelse beviljade men vid avslaget i höstas var även den med hänvisning till barnkonventionen och barnets bästa. Bara Linus bästa då, inte Hannahs.
Att få förslag om avslag på Linus möjlighet till färdtjänst med hänvisning till att man beaktat hela sex artiklar i Barnkonventionen känns som ett hån.
Idag hade jag ett samtal med handläggaren. Hela situationen är absurd. Att gång på gång matas med att man ”bara får ensamåkning om det är enda förutsättningen för att kunna åka färdtjänst” när de själva beslutat att Linus bara får åka med färdtjänsten om han har en ledsagare med sig och de vet att han varken har någon eller får någon. Inte deras ansvar, inte deras problem. Han hade teoretiskt sett kunnat åka med ledsagare – det räcker.
Fina ord och hänvisningar vid beslut om avslag som gör att det låter rätt och riktigt. Luftslott är vad det är – upphöjningen av Barnkonventionen till lag! Eller har vi bara haft otur?
Så, en liten sammanfattning: Funktionsstödsförvaltningen beviljar Linus korttidsboende från söndag till måndag. Skoltaxi kör Linus från korttidsboendet till skolan. Korttidsdygn infaller givetvis även på lov. Grundskoleförvaltningen beslutar att inte bevilja skolskjuts på lovdagar, utan hänvisar till färdtjänst. Serviceförvaltningen avslår ensamåkning trots intyg från habiliteringen om att det är en förutsättning för att Linus ska kunna åka färdtjänst. Serviceförvaltningen kräver ledsagare för att Linus ska få åka färdtjänst och hänvisar till Funktionsstödsförvaltningen. Funktionsstödsförvaltningen menar att man inte kan få ledsagare för detta.
Våra kontakter med Malmö stad illustrerar den utsatthet som man som funkisförälder har i sådana här situationer. För oss är Malmö stad en enhet som vi förväntar oss ska agera utifrån en upplyst helhetssituation. Malmö stad har valt att lägga olika beslut under olika nämnder/förvaltningar utan samordning av kommunens egna verksamheter. Detta samordningsansvar borde ligga på kommunen, inte på oss som föräldrar.
Men här står vi utan lösning efter att ha försökt lösa problemet i över ett år. Frågan kvarstår: Hur ska Linus komma från korttidsboendet till fritids på lovdagar?
Dans med svåra steg 