Idag var Linus sista dag på förskolan. Vilken märklig känsla. En trygg punkt i vardagen som försvinner och fina människor som vi mött nästan varje dag som vi inte kommer att träffa mer. Samtidigt, nu väntar något nytt spännande och utvecklande som jag tror kommer bli väldigt bra.
Linus hade bara hunnit gå på förskolan ett drygt halvår när han fick epilepsi och under de följande fyra åren har mycket hänt. Dessa pedagoger har haft stor betydelse för både Linus och för oss! De har funnits bredvid oss genom alla utredningar och fyra diagnoser. Jag har delat mycket med dem, men nog haft en hyfsat stark glad fasad utåt samtidigt som tankar och känslor stormat i mig. Undrar om de sett genom ytan.
De och framför allt hans resurs har ständigt funnits vid Linus sida. De har varit med honom genom många (elva?) långa ofta tuffa medicinutprovningar där Linus humör och tålamod körts i botten av utmattning. De har suttit med Linus i sina armar genom många jobbiga epilepsianfall. Känt maktlösheten med oss. De har hanterat otaliga ologiska sammanbrott och jag gissar att de fått vässa sitt tålamod. När tröttheten och tårar tagit över har de suttit med Linus i knät, hållit om honom och tankat honom med trygghet.
Det har varit matstrul och magstrul. De har parerat tvång, skyddat, räddat, avlett, anpassat och blivit bra på att ligga steget före. Under två år utsattes de för ohälsosamma mängder av låten Cotton Eye Joe och hackande CD-skivor som nog fick deras öron att blöda, men som fick Linus ögon att glittra lite extra. De har diskuterat sladdar och högtalare in absurdum. Och projektorn, den älskade projektorn och filmduken! Kanske kommer de skänka Linus en tanke varje gång de stänger av en projektor framöver 😊
Jag hoppas och tror att det som varit svårt bleknar och att de minnen från Linus som stannar är hans otroliga entusiasm och energi, glädjen han sprider, framstegen, alla skratten de delat, härliga kommentarer från Linus efterhand som språket utvecklats och alla stora kärleksfulla kramar.
Linus förstod, sa hejdå, kramade och pussade sin resurs flera gånger, gjorde en high five med honom, sen lämnade vi för sista gången. Nu är det semester och sen startar vi ett nytt kapitel: SKOLAN!
Dans med svåra steg 