Dans med svåra steg

Så svårt det är ibland, att göra det man vet är rätt när man samtidigt har en stark längtan efter något annat.

Jag längtar efter är att höra Linus berätta om sin dag, vad han gjort eller ätit, något han blivit extra glad för, vad som, när jag hämtar honom på förskolan. Idag kan han absolut stolt berätta vad han gör precis just när jag kommer, men sen är det svårt. Han börjar snabbt med våra återkommande samtal om favoritklippen från Youtube. Går en platt bil att laga? Varför kraschade den? Osv osv. Och det är här jag faller dit. Jag vill prata om något annat. Jag vill ställa frågor om hans dag, se om det går att locka fram. Ibland går det ju.

Du vet känslan om du inför andra människor får en fråga du vet att du borde kunna svara på, men inte kan. Stressen. Pressen. Är det den känslan jag ger Linus varje dag när jag frågar om hans dag och en massa annat? Han tänker och funderar. Vill ofta att vi ska skynda oss hem. Eller springer och leker. Svara är svårt.

Härom helgen hade Jocke och Linus varit ute och cyklat. De kom till en lekplats där de stannande och lekte. En kompis från förskolan var också där. När de kommer hem ber Jocke Linus berätta för mig vad de gjort förutom att cykla. Linus tänkte och tänkte, bara tittade och sa sedan ”Men säg du…”. Jocke försökte med ledtrådar men det kom inte fram. Jocke försökte vidare ”Vi träffade en kompis från förskolan, vem var det vi träffade?” – bara blankt. Han kunde inte komma på vad de precis gjort. Jag blir förundrad, fast jag vet om hans svårigheter. Samtidigt inser jag att frågor han inte kan svara på bara ger honom negativ stress – precis det vi vill skydda honom från.

Jag har funderat på det här med minnet – ett område som Linus uppenbart har stora svårigheter med. Det finns tre möjliga orsaker och i Linus fall beror det säkert på en kombination:
-Många barn med autism har inte har några minnessvårigheter, men det det finns de som har det. Det kan då vara svårigheter inom tre olika minnesfunktioner: det episodiska minnet som lagrar upplevelser, det semantiska minnet som lagrar fakta/ordförståelse och/eller korttids/arbetsminnet.
-Linus medicin mot epilepsin kan påverka minnesfunktionen negativt. Lägg sen till alla anfall och epileptisk aktivitet.
-Hans stora svårigheter att fokusera och koncentrera sig gör klart att mycket av det han ser/hör/upplever som borde leda till lärande, inte stannar i minnet.

Vad kan man då göra för att hjälpa Linus att minnas? Använda bilder! Jag skriver redan ut bilder varje söndagkväll och klistrar in i hans kontaktbok så han med hjälp av dem kan berätta om sin helg för sin resurs. Nu skulle jag vilja testa att vända på det. Funderar på att lämna vår gamla kamera i hans väska så resursen kan fotografera några saker han gjort eller ätit under dagen (inga barn på bilderna så klart) och se om Linus kan berätta när vi kommit hem. Jag vill hjälpa honom att utveckla förmågan att berätta, utan att negativ stress och press.

Men vissa saker minns han minsann numera, de saker som är viktiga för honom. Innan kunde man förhala saker, säga ”kanske sen” istället för ”nej” i vetskap om han han glömt allt inom kort. Nu minns han och påminner; ”Du sa ju att jag skulle få yoggi sen” till exempel. Haha det är bara att hålla sitt ord! Underbart.

Att lära sig och minnas de specifika rörelserna till de två uppvärmningslåtarna på ”Alla kan gympa” har varit svårt. Det har suttit långt inne. Han har stått och gungat med, testat lite och flytt så snart han känt för mycket press att klara det. Jag har kört låtarna hemma på Youtube/TV:n och dansat loss många många gånger. Vi har haft kravlöst roligt tillsammans till dem och sakta har han börjat kunna mer och mer. Och NU, efter 1,5 termin, nu kan han. Båda låtarna – alla rörelserna!

Vroom vroom racerbil – nu sitter den!