Dans med svåra steg

Plötsligt händer det! Jag vet inte om det beror på ett utvecklingssprång eller om det är en positiv effekt av probiotikan jag börjat ge Linus, men sen 1,5 vecka tillbaka är det som att vi ”når fram” på ett nytt sätt. Riktigt coolt. Ett exempel:
Linus har öppnat ett skåp och tagit ett kristallglas från 40-talet som han glatt vevar runt med. I vanliga fall leder en tillsägelse och uppmaning att ge tillbaka glaset till att Linus försöker springer iväg med det, sedan blir arg och/eller ledsen och språket blir som blockerat. Nu när jag sagt till 2-3 gånger, stannar han upp, tänker till, suckar djupt och säger ”Okeeeej” och LÄMNAR TILLBAKA DET! Chocken var gigantisk de första gångerna detta inträffade.

När vi kom hem i fredags föreslog Hannah att de skulle pyssla. Linus fick bokstaven A i papp och vattenfärg. Ja, ni ser på bilden så fint han gjort. Det är ovanligt att han sitter och fokuserar på pyssel och målning i en hel kvart. De satt där så tysta och koncentrerade på sina konstverk. Det kändes som jag ville hålla andan för att inget skulle distrahera och förstöra hans fokus. Jag njöt verkligen, det kändes så ”vanligt” och mysigt.  Sen övergick Linus till att måla en toarulle extremt noggrant med enbart vatten, men vad gör väl det? 😀

Två andra positiva saker som jag äntligen (och alldeles för sent) har upptäckt är möjligheten att hämta ut Linus mediciner via apotea.se (gratis leverans till dörren ikväll!) och appen ”Epilepsy Journal”, där jag kan logga alla hans anfall och sedan få ut statistik kring antal per dygn, tidpunkt, typ av och längd på anfallet samt aktivit då anfallet startade. När anfallen blir en del av vardagen, minns man nämligen knappt vad som hände igår till slut. Nu blir det bättre koll och lättare att utvärdera medicinjusteringar!

Mest nervöst just nu är Linus nyupptäckta glädje för trädklättring på förskolan. Han är snabb upp men har svårt att klättra ner. Detta i kombination med avsaknad av insikt om lämplig höjd och vad som händer om man trillar ner, klumpig motorik och anfallsrisk gör att jag inte direkt jublar över hans nyvunna färdighet. De får klättra upp och plocka ner honom var och varannan dag. Hoppas att denna fixering släpper snabbt.

Och apropå klättring, måste jag avsluta med en bild jag tycker är så härlig. Ni vet hur fixerad Linus är vid ljusslingor? Vi har ju dagligen hela vintern diskuterat alla grannarnas ljusslingor. När folk sedan började ta bort dem har vi övergått till att prata dagligen om var de tagit vägen, varför de är borta och varför de som är kvar inte är tända. Ja försöker matcha Linus entusiasm, men så här i mitten av mars börjar det bli svårt… ;D Igår när han hade cyklat in bakom husen och strandat i gräset, ser han att en familj har en färgad ljusslinga kvar bakom det höga planket. TÄND dessutom. Vips hade han klättrat upp på deras grind. Jag gjorde en snabb prioritering och tog ett kort på min söta lampälskande kille innan jag plockade ner honom. Jag har en känsla av att vi kommer återkomma till den här grinden…!