Dans med svåra steg

Idag är förskolan stängd, så jag och Linus ska ha en mysig dag hemma. Bara vi två och ingen är sjuk, härligt! Men någon slapp start på dagen blev det minsann  inte. Linus skulle på sitt första tandläkarbesök kl 7.10. Alltså 7.10?! Jag såg tecken av epilepsin redan när han vaknade. Förvirrad. Hävdade bestämt att en kudde på golvet var trappan ner. Först när jag ställde mig där och ”försökte gå ner” gick han med på att leta efter en annan trappa. Vi ser ofta liknande förvirring precis innan anfall. Och när han känner av epilepsin vill han inte medverka till något, så det var helt klart spännande när klockan var 6.25 och jag inte ens fått byta nattblöjan än…

Men så släppte det och vi blev klara. Missade så klart bussen jag tänkt ta, men kom med den efter med en minuts marginal och kom in till tandläkaren precis i tid! Han hann till och med leka en stund och ha sönder lekbordet som blev av med ett ben. Till Linus försvar kan det inte varit så fast monterat från första början ;D

Det  blev vår tur och Linus knatade glatt med genom korridorerna. I rummet finns en entusiastisk tandläkare och en entusiastisk tandsköterska, båda bubblade med instruktioner och uppmuntran. Antagligen lite för mycket för Linus smak. Upp i tandläkarstolen och där kom obehaget för det nya. Jag ser hans ångest krypa på i blicken och han blir spänd och vill hålla handen. Sitter kvar, men där går gränsen. Hur mycket de och jag än förklarar och uppmuntrar, tänker han bestämt inte lägga sig ner – än mindre gapa. Ett definitivt bestämt nej! Jag förklarar att Linus har väldigt svårt för nya miljöer/situationer. ”Ja, många barn tycker nytt är obehagligt”. Lite inre frustration. ”Han tycker verkligen inte om nytt….” mumlar jag.

Vi pratar om nappen. Linus lugn, Linus hjälp till den otroligt viktiga sömnen. Jag vet att han måste sluta nu när han blir tre, annars finns risken för bestående felbett. Men jag är så orolig för att dagsömnen ska ryka på kuppen och han behöver verkligen den sömnen  fortfarande. ”Det är jobbigt för alla barn att sluta”.  Jo tack, jag vet, har gjort resan en gång redan med friskt barn som själv valt det. Lite inre frustration igen. ”Jo jag vet – vi ska…”.

Resultatet av detta tidiga morgonäventyr? Ny tid hos för fortsatt ”inskolning” hos tandläkaren på tisdag. Jag bestämde mig för att vara lite besvärlig vid bokningen, för 7.10 va ingen bra tid.
10:30? Njae…mitt på dagen, såg halvdags VAB framför mig och dessutom, hinner vi tillbaka till lunchen på förskolan?
13.30? Nej, då sover han.
14.30? Nej, då har han nyss vaknat, då får han ofta anfall eller har åtminstone känningar av det.
17.30? Taget!

Jag kan inte säga att jag är jättenöjd med dagens start. Det är däremot Linus! Han har fått åka buss två gånger och sett grön buss, gul buss, flera tåg, traktor, dumper, grävskopa, lastbil, lastbil med flak och lastbil med släp. Allt detta innan frukost. Kan ju egentligen inte bli bättre! Jag har nu fått dricka kaffe ostört medan Linus kollat på biltvättar på Youtube, så jag börjar känna mig fredagspepp jag med. Nu ska vi beta av lite städningen och sen ha en go dag tillsammans. Trevlig helg alla!