I lördags gjorde jag det! Med hjälp av Ipren, Panodil och lite smink (för första gången sen jullovet startade), lämnade jag pyjamasbyxorna och begav mig ut efter att det mörknat (!!) 😀 Jag och Anna gick till vårt favoritställe, åt veggisushi, drack gott rött vin och pratade i kapp. Så härligt, gav verkligen energi!! Tänker alltid: det här måste vi göra oftare!
Dagen efter skulle en ny liten människa besökas för första gången, men valet att avstå var självklart eftersom det varit en otroligt kraftig förkylning. Jag och Linus hängde ändå med ut till Västra hamnen där de bor. Vi började med att titta på havet och det var verkligen mäktigt för det blåste rejält. Men där blev vi inte långdragna för Linus blev ledsen eftersom han inte fick bada…!
Sen gjorde vi Sollekplatsen istället. Jag har faktiskt aldrig varit där innan, verkligen kul och fin lekplats! Det ska definitivt göras om, men gärna med varmare väder 🙂
I går var det dags för lite verklighet igen. Jag skulle lämna Linus på förskolan, men han fick sån panik, grät och kastade sig så det var omöjligt att klä på honom ytterkläderna. Så fort jag släppte, sprang han och la sig på soffan. I 45 minuter försökte jag komma iväg, sen gav jag upp och vi åt frukost hemma. Därefter – inga problem som vanligt! Hoppade glatt in på förskolan och kramade sin fröken. Tur jag har flex…
Kom på i efterhand att han kanske hade en förkänning eller anfall på gång. Då vägrar han ju allt, vilket faktiskt inte brukar hända annars. Det är så svårt – att inte veta vad som är trots och när han faktiskt inte mår bra. Mår han inte bra pga. epilepsin vill vi ju så klart inte pressa honom för hårt. Det är så frustrerande att inte veta, ser fram emot att han kan sätta ord på vad han upplever.
Nu är mitt smaksinne återställt. Detta firades härom kvällen med lite lyxig choklad som jag fick av min faster i julklapp. Mmm!
Dans med svåra steg 