Bad i havet och strandhäng – inte en självklarhet för föräldrar till barn med autism. Stranden kan i sig vara svår. Det är varmt, ljust, mycket folk, sand som fastnar på kroppen, mycket ljud osv. Det finns barn med autism som helt enkelt inte fixar det. Andra får åka dit framåt kvällen när de flesta åkt hem.
Jag kastar fortfarande avundsjuka blickar på barn som leker i sanden, bygger sandslott, ja vad som – LEKER! För att kunna leka så som vi tänker det, är ingen självklarhet vid autism.
Att leka kräver många välfungerande förmågor som att kunna observera hur andra gör och imitera, fantisera, ha uthållighet och fokusförmåga, motoriska förmågor till aktiviteten och kunna tänka ut/planera hur man t.ex. gör ett sandslott (tänka i flera steg). Ska du dessutom leka med någon krävs förmåga att ha delad uppmärksamhet, kunna samspela/turas om, kunna förstå att andra upplever, ser och vill annat än jag, sociala färdigheter och att förstå abstrakta regler och tolka leksignaler.
Ett supersmalt fokus, svårt med koncentration på en uppgift, svårt att planera sammanhängande aktiviteter som krävs för att nå ett mål, låst fantasi samt ett extremt kort arbetsminne och tålamod försvårar även en så enkel sak som sandsslottsbygge. Han är dessutom inte så stark motoriskt, blir snabbt besviken när det inte blir rätt och har en inre rastlöshet. Så…vad händer om man då är på stranden, inte får bada och har svårt att leka i en utmanande miljö med mycket ljus, ljud och intryck? Det är lätt att förstå att det blir smått kaos.
Det blir inte direkt tillfälle att ligga och njuta i havet, men det är lugnt – jag älskar också att bada. Tills jag börjar bli sugen på lite fika eller börjar frysa då… Jag är ganska säker på att Linus inte upplever kyla på samma sätt som oss andra. Han sov i flera år utan varken pyjamas eller täcke – året runt! Låg där som en liten isbit helt oberörd (nu har han börjat gilla täcke ibland). Han klagar sällan över att han fryser, däremot verkar han lätt bli överhettad. I vilket fall, så krävs en ganska lång process av övertalning innan vi kommer upp. Jag och Jocke får turas om att vara i vattnet med honom. Otur för mig att Jocke allt är lite av en badkruka om det är minsta kallt i vattnet. Långpassen
är mina 🤗
Tänk vad man kan luras med foto! Linus var bara uppe ur vattnet kanske en kvart. Fika hade han absolut inte ro till, trots att vi hade med bullar och favoritkakor. Han ville bara bada igen, men när han förstod att det var paus gick han med på lite gemensamt sandslottsbygge (=jag fick bygga, han hämtade vatten till vallgraven och blev frustrerad över att vattnet försvann och gav upp). Kanske satt han max fem minuter själv och grävde lite – KLICK – strandidyllsbild. Nä, han tröttnade snabbt och satte fullfräs rakt ut i havet igen. ”Nej” rann av som vatten, så det var bara att springa i och bada igen!
Dans med svåra steg 