Igår var det sommaravslutning på förskolan – picknick och sånguppvisning. Jag tänkte först inte gå dit. Det brukar aldrig bli någon ro att äta picknick utan vi har mest sprungit runt för oss själva. Men jag tänkte om – det var ju trots allt sista avslutningen på förskolan och Linus älskar att sjunga. De här låtarna från ”förskolekören” har han verkligen gillat att träna på. De andra barnen fick framföra dem på Malmö live för någon vecka sedan, men efter hans beteende på lucia i fjol valde vi att inte vara med. Nu fick vi en chans till! Tänk om det skulle gå den här gången…
Gården var pyntad med ballonger, något som är svårt för Linus. Han vill så innerligt ha en egen ballong genast, men släppte det efter en stund efter att hans resurs lovat honom en ballong när han skulle gå hem.
Kombinationen av att jag är väldigt matt just nu och den låga sannolikheten för en idyllisk picknick, gjorde att denna perfekta mamman hade med sig en vattenflaska och en påse köpta kanelgifflar. Vad gör Linus? Slår sig beslutsamt ner hos en kompis vars familj jag inte alls känner och ber att få smaka! Och har han tanken inställd på något, går det inte att vända skutan…!
” Begränsningar i socialt samspel och kommunikation” är ju ett av två grundkriterier vid autism och många tror att det innebär att barnet är asocialt, undviker ögonkontakt och saknar talat språk. Men det är vanligt att det är precis tvärtom och så är det med Linus. Han vill ha mycket ögonkontakt, pratar massor och känner inga sociala gränser eller koder. Vem känner jag och vem känner jag inte? Vad är skillnaden? Vad kan jag be en främling om? Och hur gör man?
Jag bad nog generat om ursäkt tio gånger medan Linus plockade åt sig köttbullar, jordgubbar, hallon, bullar och kakor. Han vill dessutom gärna ha mycket så att han kan spara och ta hem en hel del också – ett tvång han har. Han bara måste spara – av allt. Han åt och njöt. En så lång picknick har jag nog inte haft med honom innan 😂 Vilken tur för mig att han valde en filt med väldigt trevliga föräldrar som förstod och gärna delade med sig 💕
Sen blev Linus som han alltid blir när han befinner sig i en annorlunda situation och dessutom bland mycket folk: speedad. Han rusade runt kryssandes mellan picknickuppdukningar. Sån speed gör mig otroligt stressad för jag vet att det bara är slumpen som avgör om Linus trillar eller springer rakt på någons mat. Jag måste få tag i honom men ”jagar” jag honom blir det ännu värre – eller ja, en otroligt rolig lek. Här var hans resurs verkligen en räddare. Lugn och steget före. Hjälpte mig att fånga in honom och snabbt leda in honom på ett annat spår (läs gärna mitt gamla inlägg om hur dessa barnen är som små tåg som lätt spårar ur och hur vi runtomkring barnet måste vara bra spårläggare). Resursen frågade om de skulle gå och leta efter sladden till den stora högtalaren och det finns inget Linus hellre gör 😊 Jag tror att resursen mycket väl visste att sladdarna inte fanns i förråden just då och inte heller skulle tas fram, men det blev en perfekt avledande aktivitet med Linus.
När de väl hade konstaterat att sladdarna var borta var det dags för sånguppvisning. Linus ville dra med den stora högtalaren, trots att den inte fungerade, och det fick han. Inledningslåten är den Linus kan bäst och ofta sjunger hemma. Så där stod han faktiskt, med gruppen ute på kanten med sin älskade stora högtalare och sjöng med inlevelse!! Underbart att få se. Sen ägnade han nån låt åt att mecka med högtalaren och attack-krama sin resurs, innan han sprang iväg och då kände jag att vi var klara. Linus fick ta ner två ballonger och vi begav oss hem.
På kvällen hittade jag som tur var hans sparade godsaker i väskan, som han så klart aldrig frågade efter i vanlig ordning: en härlig mosad mix av köttbullar, jordgubbar, hallon och kex 🍓 Nu är det sommar och en månad kvar till semestern!
Dans med svåra steg 