Dans med svåra steg

Jag hittade en så bra liknelse av beteendevetare Jessica Jensen om hur barn med autism bland annat fungerar.

Hon menar att barn med autism är som tåg och att vi vuxna ska vara deras spårläggare. Tåg-barn behöver sitt spår och sin tidtabell för att fungera, de har svårt för att starta, stanna och plötsligt svänga av i sin vardag och i sina aktiviteter. Vi har verkligen ett litet tåg-barn här hemma.

Andra barn är mer som bilar, mer flexibla. Bilarna klarar att svänga plötsligt, t.o.m.  göra en U-sväng och börja om. Men om man puttar ett tåg för plötsligt åt något håll, om man kommer med ett krav det inte räknat med i sin rutt … då spårar det lilla tåget ur.

Ett urspårat tåg behöver mycket hjälp. Vi vuxna ska inte berätta att tåget gjorde fel som välte, utan att hjälpa det tillbaka på ett spår igen, vilket spår som helst. Om ett tåg ofta spårar ut måste vi vuxna lägga ett bättre och tydligare spår. Det är alltid lättare att förbereda tågrutten, än att hantera en urspårning. Om vi bara lägger tågspåren, kan dessa barn komma lika långt som bil-barnen, som har så mycket lättare att ta sig runt i livet. Så hoppfullt! Men någon perfekt spårläggare är jag minsann inte. Inte än, men kanske snart!

Jessica har skrivit flera böcker som jag blir nyfiken på. Här är hennes hemsida!

Så här raka avspärrade spår som på bilden är svåra att få till i vardagen. Livet med två barn ser inte ut så. Detta var på lekland i går. Där finns inga ”nej”, han kan springa, klättra och hoppa hur han vill (bra motorikträning faktiskt!) och Linus hade jätteroligt!!