Jag har alltid varit en ganska ”lugn” mamma vad gäller bevakning under sömnen. Vi har inte använt babyvakten alls för Linus. Jag har känt mig trygg med att jag hör honom om han behöver mig och att det faktiskt inte gör något om jag inte hör varenda gny i sömnen eller när han bökar runt och har svårt att sova. Vi har haft tur, han har sovit bra hela natten i eget rum sedan han var ca 6 månader. Men det finns en typ av tillfälle då jag alltid känt obehag och det är att natta en feberhet Linus och gå därifrån. Då vill jag ha full koll, kunna se, höra, känna…
När jag nu går och funderar över hur hösten kommer att bli, är det bland annat en sak som oroar: Hur kommer Linus hjärna reagera vid hög feber? Eller vid magsjuka? Finns det risk för ett stort krampanfall? Och ungefär här, när jag bara snuddar vid tanken, slutar jag vara den där ”lugna” mamman. Jag vet redan nu att DÅ kommer jag vilja ha koll! Så…nu är en liten kamera inhandlad 😀
Med den kan jag se på surfplattan nere i soffan hur Linus har det och det kommer vara guld värt när alla dagisbacillerna slår till igen. Den kan förhoppningsvis göra att vi kan ha en skön kväll i soffan efter att barnen har somnat, utan en ständig klump i magen med oro över om det verkligen är okej där uppe. Det får vara värt den slanten!
Dans med svåra steg 