Dans med svåra steg

När Linus 2018 började 1:an i särskolan konstaterade jag direkt att skolgården för hans skolbyggnad var under all kritik. En asfaltsplan, en sliten rätt hög basketkorg, en balansbräda och en hög stålställning – till en SÄRSKOLA. Inget tillgänglighetsanpassat alls och en skolgård som aldrig någonsin hade accepterats på en vanlig skola eller i ett bättre bostadsområde. Det är vad jag tror. Men nu befinner vi oss på särskola i ett av Malmös ”utsatta områden”.

Jag lämnade 2018 in ett klagomål till Malmö stad, för detta är inte skolans ansvar utan kommunens. Fick svaret att ”Grundskoleförvaltningen har identifierat utomhusmiljön för särskoleverksamheten på Lindängeskolan som ett område som behöver åtgärdas och förbättras” och att kommunen höll på med planering och förhandling kring detta. ”Det har inom förvaltningen fattats beslut om detta men ombyggnationen av utomhusmiljön befinner sig alltjämt i tidigt skede”. Jag orkade inte strida om detta. Jag accepterade att det skulle dröja och tröstade mig med att lärarna var fantastiska.

Igår var jag på föräldramöte, passerade skolgården och fick en klump i magen. Linus går nu i 5:an – inget har hänt! Nu i höst ska första spadtaget tas för en ny skolbyggnad med inflyttning om två år, alltså då Linus slutat mellanstadiet. Kolla som det ser ut!!

Detta är skolgården för barn med rörelsenedsättningar och intellektuell funktionsnedsättning som verkligen behöver träna motorik och ha en stimulerande utomhusmiljö. Barn med kanske ångest, oro och/eller beteendeproblematik som skulle behöva en lugnande lummig grön miljö. Det är så sjukt att jag bara vill gråta när jag tänker på det.

Detta är under all kritik och ett stort svek av grundskoleförvaltningen mot barnen. Bara för att man planerar en ny skolbyggnad i framtiden kan man väl inte acceptera vad som helst under projekt- och byggtiden. Deras skolgång pågår NU.

Den undermåliga utomhusmiljön var påtalad av skolan redan innan Linus började där och kommer alltså inte åtgärdas under hela hans låg- och mellanstadietid. Jag kan inte Skollagen och orkar inte fördjupa mig i detta, men får det ens se ut så här på en skolgård avsedd för enbart barn med funktionsnedsättningar??

På nätet läser jag Malmö stads ”Rapport om trygga och gröna skolgårdar” publicerad i mars 2021. Låt mig citera rapporten:
”En bra skolgård är där alla barn kan hitta spännande och intressanta saker att göra oavsett ålder, kön, intressen och fysisk förmåga.En bra utemiljö vid skolan bör innehålla varierande terräng- och vegetationsförhållanden. Den bör vara omväxlande och ha många platser av olika karaktär.” Titta på filmerna ovan igen…

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Ibland, när det handlar om ekonomi, villaägare, el- och bensinpriser finns det pengar till akuta åtgärder. Oj så bråttom det blir. Men våra älskade barn med funktionsnedsättningar klassas aldrig som akut viktiga. Lyfter jag behovet av säkra skolskjutsresor även till fritids är svaret från S och L att budgeten inte räcker. Vad svaret blir på klagomålet jag skickade in idag återstår att se.