Skollagen – barn med npf-diagnos ska inkluderas. Till nästan varje pris, som om inkludering var det bästa och finaste. Mer anpassningar ska göras i klassrummet, av läraren som har en hel klass och kanske flera barn som behöver stöd.
Barnet som behöver stöd mår dåligt när anpassningarna inte räcker (mår dessa barn någonsin bra av att vistas i ett klassrum med 28 elever??). Följderna blir kanske ”problemskspande beteende” eller ångest och sen ofta frånvaro och hemmasittande som följd. Läraren blir stressad, känner sig otillräcklig och mår dåligt. De andra barnen blir störda när något barn inte fungerar i klassrummet. Alla förlorar. Enda vinnaren är kommunens budget, för insatserna har tydligen minskat.
Nej inkludering är inte det bästa, ibland men långt ifrån alltid. Är det att vara inkluderad att vara den som behöver gå ut eller sitta med hörselskydd och skärmar omkring sig? Är det inkludering att gå med normalstörda barn om man inte klarar att socialisera på det sätt som krävs för att vara likvärdigt med i gemenskapen? Skollagen ger inte inkludering – den ger diskriminering.
https://www.dn.se/nyheter/sverige/stodet-till-elever-med-sarskilda-behov-har-minskat-kraftigt/
Dans med svåra steg 