Jo då, Linus (och jag) blev lite krassliga men inte så farligt. Det har nog gjort att han lugnat sig lite pga. trötthet. Vågar man skriva orden…? Jag tycker han är bättre sedan vi höjde dosen av Levetiracetam. Inte så att anfallen är borta, nej de ser vi varje dag. Men de är mindre! Inga ryckningar och inga frånvaroanfall. Han fastnar och pratar oavbrutet om samma sak och jag ser det i blicken när anfallet kommer. Han pratar förvirrat. Men det är ju ett bra steg åt rätt håll! Hoppas intensivt. Det är han så värd!
Ibland när Linus varvar upp är han inte allt för hänsynsfull mot Hannah. Och hon har tålamod noll med lillebror ibland. Sammanfaller detta blir det ett hiskeligt liv. Hannah kan för övrigt bli så vansinnigt arg och ledsen över…ja absolut ingenting! Det kan räcka med en teckning som blev ”fel”. Idag läste jag på 1177 om 5-6-åringen:
”Humöret kan växla snabbt. Barnet kan ha svårt att ta motgångar, bli besviket och ibland få vredesutbrott om det tycker att någon är dum eller om det inte klarar vissa saker. I sådana situationer behöver man som vuxen stötta barnet och visa, utan att överdriva, att man tar barnets starka känslor på allvar”.
Okej, där får jag nog jobba lite på mitt tålamod och förståelsen… ;D
Jag fyllde år nyligen. Hannah får traditionsenligt gå och välja en present själv som hon får ge. Och jag får traditionsenligt en kaffemugg, haha!
Årets mugg, man tackar! Men den verkliga hjälten i den här familjen i år är ändå Linus ❤
Dans med svåra steg 