Snabba vändningar

I går kväll vid åtta sjönk vi ner i soffan. Jag hällde upp ett glas rött vin. Vi satt och pratade. Äntligen helg! Och vi skulle få besök av mina föräldrar lördag-söndag. Umgås, få lite avlastning, äta ostbricka och senare på kvällen tänkte jag och Jocke gå på bio. Hur ofta händer det!? Härligt.

En kvart senare hör jag ”Mammaaa!” uppifrån. Linus var vaken, konstigt, hade han kanske aldrig somnat? Jocke säger ”Det lät nästan som han kräktes”. Men det hade inte jag uppfattat, så jag var inte särskilt orolig när jag gick upp. Men det hade han. Kudde, sig själv, katten, genom alla skydd och madrasser. Och vips såg jag helgens alla planer försvinna i ett Poff!

I de lägena är jag alltid glad att vi är två. Barn ska saneras, säng ska saneras, tvätt ska tvättas… När allt var avklarat kommer funderingarna på epilepsin. Vad innebär nu detta? Hur lång tid har det gått sedan han tog sin kvällsmedicin? Har kroppen hunnit ta upp allt? Finns ökad risk för kramp annars? osv… Konstaterade att det nog inte skulle vara någon fara eftersom det gått över en timme. Lite extra koll under kvällen tack vare kameran. Han sov så gott, trots att hans bästis Katten var och ”badade” 😀

Efter en natt och en förmiddag utan varken kräkning eller illamående, funderar jag nu över vad det var. Han är småfebrig, men det kan ju bero på förkylningen. Om det var magsjuka lär ju någon av oss andra också trilla dit. Hittills mår alla prima. Det kan ju faktiskt vara så att det var en medicinbiverkning efter doshöjningen i går. Tror nästan det. Hoppas!